Hannas perspektiv

Ibland tittar jag på Efter 10 med hon Malou och jag får alltid en såndär otroligt mysig känsla när jag hör den där introduktionslåten. Det påminner så sjukt mycket om min och Carros första tid här i Linköping när vi satt och åt rostmackor och fil och kollade på Malou varje morgon. Allt var så nytt och spännande och det luktade fortfarande målarfärg från "Idolvinnarnas" framfart i lägenheten. Det var minsann tider det där. Riktigt fina tider! Idag (och imorgon och nuförtiden i allmänhet) är det också sjukt finfina tider och jag trivs som fisken i vattnet med att bo med Mats i vår underbara lägenhet. Mycket har minsann hänt på de två åren jag bott här nere. Mycket bra och endel tråkigt också. Men mest bara bra. Jag är tacksam över alla fina människor jag får ha omkring mig och mest av allt är jag glad för att min bästa kompis är glad. Det är hennes tur nu faktiskt.

För övrigt. Jag hatar hon Malou. Hon är ju inte riktigt i ordning.